Det bästa som finns, finns inte längre

Jag är så sjukt trött på mig själv som är så galet feg och töntig!! Det jag brann för har helt försvunnit. En fet anledning till att jag sover som ett as. Jag tänker för mycket på tiden som var förut, det som var så himla bra. Då jag kunde det jag ville kunna, då jag var bra, vad hände? Vad är det inom mig som gör såhär mot mig? Vad är det som vill bryta ner mig till botten. Jag gick från toppen till botten på ett ögonblick lika så mitt humör nu för tiden. Ett enda ord om det här drar ner mig lika mycket till. Det här suger. Jag vill kunna! Jag kan inte! Det går inte! Det bästa som finns, finns inte längre. Jag är bra nära på att ge upp men något långt där inne säger att det KAN bli bra, frågan är bara när? Orkar jag vänta? Orkar jag känna såhär tills jag vågar igen. Jag har ingen energi kvar, jag har ångest och känner mig dålig! fanfanfan det värsta som finns, är här nu

Önskar dig ett gott nytt år kram! :)

Du vet att jag alltid finns här för dig, dag som natt! Jag tror på dig Julia! Du klarar det!!!!!

Känner egentligen inte dej mer än att jag sett dej nån gång i HC och kollat in din blogg och så där. Just därför borde jag väl inte bry mig men jag kan ändå inte låta bli. Har nämligen svårt för göra det när tjejer som du inte är på topp. Hade själv en period för några år sedan när allt gick åt helvete, typ med skolan, vänner som man trodde man hade men som svek, en i familjen som fick cancer och en massa annan skit. Kommer speciellt ihåg en regning och kall december dag, precis som denna. Det hade varit regnigt och mulet i över en vecka och det mesta kändes piss när jag skulle flyga ner till Malmö. Humöret var i botten och man frös som ett as. Satte mig i planet och stirrade ut i tomma intet. Satt och funderade på en massa saker som bara snurrade runt i huvudet när något plötsligt hände! Det liksom flammade till en kort sekund, typ som en eldsflamma eller nått sånt, men sen försvann det lika snabbt igen. Men efter några sekunder så kom det igen och nu var det mer intensivt, typ som ett flammande ljus av nått slag. Det kunde ju fan inte vara solen, för den hade typ inte lyst på över en vecka. Men det var precis var det var!!! Vi hade kommit upp i den översta delen av regnmolnen som blev tunnare ju högre upp vi kom, och där var alltså solen!! Underbart!!! Och det var då som jag insåg att även om allt känns tungt och hopplöst så finns det alltid ett hopp. Man kanske har svårt för att se det när det är som mörkast men det finns nästan alltid ett hopp om att allt kan bli bra igen, allt kanske inte blir exakt som förut men det kan bli bra igen. Jag lovar!!! Tror dessutom att du har en massa vänner som ställer upp för dig om du behöver. Se nyår som en nystart, typ som att du börjar på en helt tom ruta. Kom igång lite med träningen på gymmet och försök att vända tillbaka på dygnet, sånt funkar iaf för mig. Och ta det lugnt och stressa inte upp dig om det tar lite tid att komma tillbaka igen. Ta bara dag för dag. Inte meningen att skriva ett aplångt inlägg, men det blev så. Håller iaf tummarna för att du snart får tillbaka energin och tron på dig själv!

Du är stark julia! du klarar det<3

Om jag känner rätt tjej så klarar du allt Julia!
Jag vet hur det känns genom att allt man är bra på och faktiskt gillar tars ifrån en... Men det är bara att inte ge upp! Puss på dig och gott nytt år! <3